Tal av Jesper Svenbro till påve Franciskus, vid Svenska Akademiens besök i Vatikanen 19/11 2021

Helige Fader,

Som ledamöter i Svenska Akademien är vi mycket tacksamma för denna möjlighet att föra en vänskaplig dialog med er. I dagens komplexa situation, med dess tallösa konflikter, har dialogen blivit allt viktigare. Vi vet att ni på många sätt har uppmuntrat människor av olika religiös, politisk och social bakgrund att inleda dialog på olika nivåer.

När ni kom till vårt eget land 2016 var ert främsta syfte att stärka den ekumeniska vänskapen mellan lutheraner och katoliker. Under era resor till olika delar av världen har ni betonat vikten av dialog och försoning för att övervinna konflikter och bristande förståelse mellan människor. För oss som kommer från ett land som av försynen inte har haft krig på mer än tvåhundra år, är denna fredsbyggande insats från er sida helt klar. Den har varit mycket väsentlig på vägen mot en mer broderlig "global by" där varje enskild person respekteras och värderas.

 På senare tid har en svensk flicka, Greta Thunberg, blivit känd över hela världen för sin kamp för klimatet. Hon var lycklig nog att tas emot av er, Helige Fader, som uppmuntrade henne att fortsätta sitt arbete för en mer hållbar värld. Genom er encyklika Laudato sí har ni också uppmuntrat människor av god vilja att göra allt de kan för att åstadkomma en omvändelse på alla nivåer och rädda vår planet. Vi är tacksamma för denna er insats som innebär en fördjupad dialog mellan vetenskapens fakta och trons moraliska värden.

 Som ledamöter i Svenska Akademien har vi i uppdrag att stärka språkets och kulturens värden, särskilt i en tid av ytlighet och besinningslös konsumtion. Vi gläds åt att kyrkan sedan gammalt har haft samma uppgift. Vår Akademi har privilegiet att dela ut Nobelpriset till författare som genom sina verk berikat mänskligheten. Nyligen tilldelades två författare med katolsk bakgrund Nobelpriset i litteratur. Dialogen mellan tro och kultur är väsentlig i vårt postmoderna samhälle.

Ett relativt färskt Nobelpris, det som tilldelades vår landsman Tomas Tranströmer 2011, är kanske särskilt relevant för detta tillfälle, förefaller det mig. Som vår akademikollega Kjell Espmark med rätta påpekat, var Tranströmer starkt påverkad av en medlem i ”Generation 27”, nämligen av den store spanske poeten Rafael Alberti, vars poesi påtagligt ingick i en svensk antologi spansk poesi från 1959, som hade titeln Själen tjuter, en formel hämtad från Antonio Machado, ”el alma aúlla”. Jag läste den flitigt i flera år. När jag bodde i Rom på 1970-talet köpte jag slutligen Albertis Sobre los ángeles i den spanska bokhandeln, då belägen på via Monserrato, där Alberti bodde under en period. Som jag med Espmark vill hävda, var Alberti en stor förebild för Tranströmer och för att ge er en uppfattning om Tranströmers sant ekumeniska andlighet, skulle jag vilja läsa en dikt av honom publicerad 1989, ”Romanska bågar”:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skams inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Vår akademi har gått igenom en svår och kritisk tid, verkligen en ”själens dunkla natt”. Enligt det andliga budskapet från Johannes av Korset kan detta också vara en nåd som öppnar sig mot en framtid av fruktbar förnyelse. Med hopp och mod vill vi fortsätta att fullgöra vår uppgift. Vi ser på detta besök hos er, Helige Fader, som ett privilegierat ögonblick för en dialog om viktiga frågor för oss, för er och för mänskligheten. I en tid av kris är varje litet steg som kan föra människor närmare varandra av yttersta vikt.